ID: 448121
Fråga nr 23
Av kravet i punkt 7.2 följer att anbudsgivaren ska redovisa tre referensuppdrag inom patientvårdmiljö, varav ett uppdrag ska omfatta minst 20 000 kvm och två uppdrag minst 5 000 kvm vardera. Av inledningen till kravet framgår vidare att syftet är att säkerställa att anbudsgivaren som företag har tillräcklig erfarenhet, nödvändig kapacitet samt förmåga att utföra uppdraget i den omfattning och komplexitet som krävs över tid. Det är således fråga om funktionella mål kopplade till faktisk leveransförmåga, inte formella mål kopplade till hur uppdrag är uppdelade.
Kravet bygger emellertid på antagandet att tre separata referensuppdrag per automatik ger bättre evidens för erfarenhet och kapacitet än färre uppdrag. Denna utgångspunkt är inte självklar, särskilt inte vid städning av vårdmiljöer. I praktiken är ett större sjukhusuppdrag ofta mer komplext än flera mindre uppdrag sammantaget. Leveransen är mer riskfylld, kraven på styrning, uppföljning och kvalitetssäkring är högre, och konsekvenserna av bristande leverans är mer ingripande. Att ett sådant uppdrag råkar vara organiserat inom ramen för ett eller två avtal innebär inte att den erfarenhet som upparbetas är mindre.
Som kravet nu är utformat kan en anbudsgivare med tre referensuppdrag som exakt uppnår minimikraven – det vill säga ett uppdrag om 20 000 kvm samt två uppdrag om 5 000 kvm vardera, sammanlagt 30 000 kvm – uppfylla kravet. Samtidigt kan en anbudsgivare med två omfattande sjukhusuppdrag som tillsammans uppgår till exempelvis 50 000 kvm inte godkännas, trots dokumenterad erfarenhet av städning i stora och komplexa vårdmiljöer. Detta innebär att samlad erfarenhet och faktisk kapacitet i praktiken tillmäts mindre betydelse än hur uppdragen formellt råkar vara uppdelade, vilket inte framstår som ändamålsenligt i förhållande till kravets syfte.
Mot denna bakgrund framstår kravet i sin nuvarande utformning som mer ingripande än nödvändigt för att uppnå sitt syfte. En mer proportionerlig och ändamålsenlig utformning vore att införa en ersättningsregel, innebärande t.ex att ett större referensuppdrag inom patientvårdmiljö om minst 20 000 kvm kan ersätta två referensuppdrag om minst 5 000 kvm vardera.
En sådan ersättningsregel innebär ingen sänkning av kravnivån. Tvärtom bevaras kravet på erfarenhet av vårdhygieniska miljöer och minsta totala omfattning, samtidigt som kravet i högre grad fångar faktisk leveranskapacitet och neutraliserar slumpmässiga skillnader i hur uppdrag är strukturerade avtalsmässigt. När flera sätt finns att uppnå samma syfte ska, enligt etablerad upphandlingspraxis, det minst ingripande väljas. I detta fall uppnås syftet – erfarenhet, kapacitet och kvalitet över tid – minst lika väl, och i praktiken bättre, genom ersättningsregeln än genom det absoluta kravet på tre separata uppdrag.
Sammanfattningsvis är ersättningsregeln inte ett undantag eller en lättnad, utan ett sätt att göra kravet funktionellt korrekt, säkerställa att rätt kompetens premieras och undvika att kravet i praktiken mäter avtalsstruktur snarare än faktisk leveransförmåga.
Mot denna bakgrund ber vi Er bekräfta om kravet i punkt 7.2 kan justeras i enlighet med ovan föreslagen ersättningsregel, alternativt redogöra för skälen till varför en sådan justering inte anses möjlig trots att syftet med kravet kan uppnås på ett mindre ingripande sätt.