ID: 399052
Fråga
Hej,
Tack för ert svar och förtydligande av ert resonemang kring varför ni anser att det aktuella förfarandet kan genomföras som ett auktorisationssystem. Vi vill dock framföra följande synpunkter och begär ytterligare klargöranden:
1. Detaljerade krav kan indikera en upphandling enligt LOU
Ni anger att det inte finns något hinder mot att ställa detaljerade krav på tjänsten i ett auktorisationssystem. Det stämmer i den mån dessa krav kan motiveras ur ett konsumentskyddsperspektiv eller krav som rör hur tjänsten ska fungera för slutanvändaren och kan betraktas som proportionerliga inom ramen för ett auktorisationssystem. Vi vill dock påpeka att om kraven blir alltför omfattande och detaljerade, kan det indikera att systemet i praktiken fungerar som en upphandling enligt LOU.
I propositionen till LOV (prop. 2008/09:29 s. 97 ff.) anges att:
“I valfrihetssystem råder det inte någon konkurrenssituation mellan leverantörerna om att få teckna kontrakt med den upphandlande myndigheten. Några tilldelningskriterier motsvarande ‘ekonomiskt mest fördelaktiga’ och ‘lägsta pris’ som gäller enligt LOU tillämpas inte. Antalet leverantörer kan inte heller begränsas.”
Det finns krav i era underlag som potentiellt begränsar leverantörernas affärsmodeller och/eller ekonomiska frihet på ett sätt som går utöver vad som normalt sett bör betraktas som acceptabelt i ett auktorisationssystem. Exempel på detta kan vara krav på specifika betalsätt eller avgiftsbegränsningar. Vidare inskränker dessa krav parkörens fria val genom att eliminera de alternativ som vissa leverantörer annars skulle kunna erbjuda, exempelvis tjänster där registrering medför fördelar såsom rabatter eller tilläggstjänster. Ett auktorisationssystem ska vara utformat så att det möjliggör en mångfald av lösningar, där parkören själv får välja den leverantör och tjänstemodell som bäst motsvarar dennes behov.
Om kravspecifikationen är så omfattande att den i praktiken begränsar antalet leverantörer eller påverkar deras möjligheter att delta på lika villkor, kan det tyda på att upphandlingen snarare borde ske enligt LOU. Vi hänvisar till Konkurrensverkets ställningstagande 2019:2 “Betydelsen av den upphandlande myndighetens urval”.
2. EU-rättsliga aspekter på auktorisationssystem
Enligt EU-domstolens praxis (bl.a. mål C-387/14 och C-270/11) är en central aspekt av auktorisationssystem att det inte får finnas någon konkurrensmekanism mellan leverantörerna i själva urvalsprocessen.
I förarbetena till lagen om upphandling av koncessioner (prop. 2015/16:195 s. 356) framgår dessutom att:“Vilken leverantör som ska leverera tjänsten bestäms i ett senare skede av den enskilde som ska bruka tjänsten. (…) Viktning eller rangordning av leverantörerna är inte tillåtet i ett valfrihetssystem och ickevalsalternativet ska vara konkurrensneutralt mellan de leverantörer som tecknat kontrakt med den upphandlande myndigheten.”
Sammanfattningsvis får kraven för att ansluta till systemet inte vara så högt ställda eller så specifika att det i praktiken bara är en eller några få leverantörer som kan ingå avtal. Med tanke på att det i denna bransch redan finns ett begränsat antal leverantörer blir det extra tydligt att vissa krav skulle kunna leda till ett uteslutande av en eller flera av dessa.
Vi ber er därför att tydliggöra följande:
Hur säkerställer ni att de detaljerade krav ni ställer inte i praktiken begränsar konkurrensen och urholkar principen om ett öppet system?
Mot vilken bakgrund anser ni att de uppställda kraven inte utgör någon form av urval, rangordning eller konkurrensbegränsning mellan leverantörerna?
Hur säkerställer ni att kraven inte i praktiken gynnar vissa aktörer framför andra, exempelvis genom tekniska eller ekonomiska krav som kan vara svåra för andra aktörer att uppfylla?
Vi ser fram emot er skyndsamma återkoppling.